Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på en galen blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.
»Ännu inget svar från tystnaden« är titeln på Karl & Carls förvånansvärt tillgängliga utställning. I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till överraskningar och nya betydelser och kopplingar ständigt uppstår.
– Det är viktigt att befinna sig nära gränsen för sin förståelse av tillvaron. Det är där vi försöker vara i alla våra arbeten, förklarar Karl & Carl. Utställningen är en hyllning till det meningslösa, till det löjliga, det tafatta, det patetiska och det obegripliga. Den är på samma gång en hyllning till de kosmiska avstånden. Mellan människor. (Innan detta avstånd uppmättes till 1,5 meter).
Ett sorgekabinett med likkista (eller är det ett rymdskepp?), bilder från krematorier och en video där Karlsson-på-taket-figurer köar för att få kasta sig ut från ett torn kombineras med en predikstol, varifrån en curator reciterar floskler ur internationella biennalers programförklaringar.
Foto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik ZeitlerFoto: Hendrik Zeitler
Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på ännu en fascinerade blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.
»Ändhållplats« är titeln på Karl & Carls tänkvärda och tillgängliga utställning. En skruvad instruktionsvideo till säkerhetskontrollen på en flygplats sätter tonen redan vid ingången. Flyg, buss och tåg återkommer i flera verk. Men snart blir det tydligt att titeln även refererar till livets eller civilisationens slut.
I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till nya betydelser och överraskande kopplingar.
En fågel sprattlar hjälplöst i luften, uppenbart begränsad av linorna den är upphängd i. Från en predikstol reciterar en curator floskler ur internationella biennalers programförklaringar. I en video köar människor, insvepta i filtar, för att få fingrarna avklippta vid en tillfälligt uppsatt gränsstation.
I utställningen finns också interaktiva verk, bland annat ett dystopiskt 3-d-modulerat dataspel i arkadmaskinskrud.
Foto: Björn PerborgFoto: Björn PerborgFoto: Björn PerborgFoto: Björn PerborgFoto: Björn PerborgFoto: Björn PerborgFoto: Björn Perborg
Ändhållplats kan referera till sista stationen på en buss- eller tåglinje. Kanske är den en myllrande järnvägsstation där man köper en tidning och byter tåg. Kanske är det en ödslig ickeplats i utkanten av ett industriområde där bussen vänder för att fem minuter senare köra samma runda en gång till.
Ändhållplats kan också används i överförd betydelse, för att beteckna slutpunkten för en tankegång, en ideologi, en politisk eller konstnärlig rörelse, en civilisation eller en människas liv. Vi kan till exempel tala om »nihilismens ändhållplats« eller i en nekrolog skriva att någon »efter en tids sjukdom nått livets ändhållplats«.
Men ett slut kan också vara en början. Roger Penrose, Nobelpristagaren i fysik, menar att vår big bang bara är en i raden av flera. I universums slutskede, när det expanderat oändligt och tiden upphört, har vi en fysik utan massa. Det gör att skalan inte längre spelar någon roll. Universum kan inte veta om det är stort eller litet, vilket ger förutsättningar för en ny Big bang.
Människan, till hälften apa, till hälften kosmisk intelligens, närmar sig ändhållplatsen för sin egen självförståelse. Den senaste geologiska epoken bär namn efter henne själv, antropocen. Överallt där människor etablerat sig ser vi en utarmning av artrikedomen. Det mesta av den megafauna som en gång rörde sig på jorden utrotades av människor redan på stenåldern. Vad gör man när man upptäcker att man själv är ett skadedjur?
Utställningen »Ändhållplats« riktar blicken mot människan (dessa vandrande matsmältningssystem med ovanligt höga tankar om sig själva) och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.
»Historier ur resväskan« Installation med fem överdimensionerade resväskor och en tvåkanalig videoinstallation i rummet. Inuti varje resväska finns en miniatyrkonsthall. Miniatyrkonsthallarna visar utställningar som reflekterar över platser, resande, nostalgi och ursprung.
Resväska 1 visar en installation med en animation, »Den varmaste vintern på 250 år«. Resväska 2 visar en annan animation, »Europas högsta berg«. Resväska 3 visar en annan animation, »Staden jag bor i«. Resväska 4 visar ytterligare en animation, »Alla döda jag sett«. Resväska 5 visar en fotografiutställning med titeln »Airport chapels«. Det är en serie arkitekturdokumentationer över de böne- eller meditationsrum som går att finna på de flesta internationella flygplatser. Inuti resväska 5 visas även »Amerikaresan«, ett diabildsspel med ljudspår.
Slutligen ingår en tvåkanalig videoinstallation. Det är »Immigrant Song«, i vilken Berlinbaserade trumslagaren Hannes Lingens spelar en variation över trumkompet från Led Zeppelins »Immigrant Song« med fyrverkeripjäser som trumstockar på en skärm. På den andra skärmen smäller fyrverkerier av mot en natthimmel synkroniserat med trumslagen från den första videon.
Foto: David Brandt Foto: David Brandt Foto: David Brandt
Samlarna är en berättelse om bröderna Collyer som i början av 1900-talet isolerade sig i en lägenhet mitt i en av världens storstadsmetropoler. I ett antal arkivskåp samlas tidningsartiklar, fotografier, texter och rekonstruktioner i form av animationer. Tillsammans ger de en bild av ensamhet, samlarmani och en envis kamp för att få slippa passa in.
Bröderna Collyer samlade på nästan vad som helst. När de dog var man tvungen att göra hål i taket för att ta sig in. Alla fönster, dörrar och andra utrymmen var blockerade av tidningsbuntar och böcker som ingick i ett intrikat system av fällor. Konservburkar hade länkats med ståltråd till högar av skräp som skulle falla ner över eventuella inbrottstjuvar. Femton pianon, tre provdockor, chassit från en T-Ford, ett dinosaurieägg, en tidig röntgenapparat, käkbenet från en häst, fem violiner, julgranar, två orglar, femtontusen böcker bara i ämnet medicin, pinupbilder, barnvagnar och mer än sex ton tidningar var en del av det som återfanns i brödernas hem.
Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler
Åtta tavlor i musealt utformat rum, de flesta föreställande brännskadade änglar. Till det: helikopterljud, knappt hörbart. På nätterna lades tjära ut för att få den rätta doften.
Foto: Lo Caidahl Foto: Lo Caidahl Foto: Lo Caidahl Foto: Lo Caidahl
År: 2003 Material: Fotocollage på preparerade dukar, trä, färg och ljud Mått: 160 m2
Making the Immortal, Anna Viola Hallberg och Björn Perborgs andra gemensamma arbete, är i grunden ett porträtt av en porträttmålare som fallit i glömska. Projektet handlar om människans fåfänga strävan att göra sig själv odödlig, att bli ihågkommen.
Utifrån den idag bortglömde målaren Bror Kronstrands (1875-1950) arkiverade fotografier, filmsekvenser, brev och dokument ifrågasätts kanoniseringens, historie- och mytbildningens mekanismer. I fokus står paradoxen i att Kronstrand snabbt glöms bort, trots alla ansträngningar att själv bli erkänd och bevarad.
Making the Immortal tangerar även frågeställningar kring upphovsrätt, gränsen mellan det privata och det offentliga samt dagens kulturpolitiks tendenser att vilja definiera konstnären som entreprenör.
Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler Foto: Hendrik Zeitler
Interaktiv videoinstallation utformad som ett ordinärt kök. När luckor och lådor öppnas är det dock inte bestick, tallrikar och andra köksföremål som möter betraktaren, utan ett urval av Cuisine Bizarres produktion av matlagningsvideo. I videoklippen samsas detaljrikedom med en egensinnig uppfinningslusta när det gäller recepten.
Foto: Lo Birgersson Foto: Lo Birgersson
År: 2014 Material: Köksinredning, monitorer, magnetströmbrytare mm. Mått: 160 x 60 x 210 cm Med stöd av Konstnärsnämnden
Utställning i Hamnmagasinet på Slussen, Orust, i samband med Konstvandringen 2019 som med skulptur, video och animation försöker ringa in det patetiska, det brustna hjärtats anatomi. Arbetskritik, metakonst och konstnärens ekonomiska villkor är andra återkommande teman. Bland verken återfinns bland annat animationen Videokonstnären & Pengarna, Procrastination, videoskulpturen Nesting Box, Underhållning, krucifixet och ett föredrag om den offentliga utsmyckningen Bastrumspedal.
Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg
Retrospektiv utställning på Konstnärshuset i vilken man kan följa konstnären från de tidiga performancebaserade monitorverken Underhållning och Torktumlaren via de religiösa symbolerna i Flygfän, Krucifix och Airport Chapels till de senare årens animerade, mycket personliga, observationsrapporter.
I Geschichten aus dem Koffer agerar en David Attenborough-lik voice-over ciceron i fem sådana berättelser inbyggda i en rejält uppförstorad skulptural scenografi. Även intresset för metakonst och konstnärens ekonomiska villkor finns representerat i form av Videokonstnären & pengarna.
Slutligen visas också ett par helt nya verk, däribland Cuisine Bizarre-köket, en interaktiv videoinstallation i samarbete med Frans Einarsson som möjliggjorts med stöd av Konstnärsnämnden. De flesta verken hade aldrig tidigare visats i Sverige.
Foto: Lo BirgerssonFoto: Lo Birgersson Foto: Lo Birgersson Foto: Lo Birgersson
Utställning i Islandspaviljongen och utomhus på Alma Löv Museum of unexp. art. Bland verken återfinns animationen Alla döda jag sett, videoskulpturen Nesting Box, ljudverket Meditation Tape, krucifixet och ljudskulpturen Bokslut.
Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg Foto: Björn Perborg