Tag Archives: videokonst

Karl & Carl – Ändhållplats

Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på ännu en fascinerade blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.

»Ändhållplats« är titeln på Karl & Carls tänkvärda och tillgängliga utställning. En skruvad instruktionsvideo till säkerhetskontrollen på en flygplats sätter tonen redan vid ingången. Flyg, buss och tåg återkommer i flera verk. Men snart blir det tydligt att titeln även refererar till livets eller civilisationens slut.

I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till nya betydelser och överraskande kopplingar.

En fågel sprattlar hjälplöst i luften, uppenbart begränsad av linorna den är upphängd i. Från en predikstol reciterar en curator floskler ur internationella biennalers programförklaringar. I en video köar människor, insvepta i filtar, för att få fingrarna avklippta vid en tillfälligt uppsatt gränsstation.

I utställningen finns också interaktiva verk, bland annat ett dystopiskt 3-d-modulerat dataspel i arkadmaskinskrud.

Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. ”Props”, fågelmask.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. Curator i predikstol, videoinstallation.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. Gravsten med inskription ”Här vilar en obetydlig och patetisk människa”.
Foto: Björn Perborg

Ändhållplats kan referera till sista stationen på en buss- eller tåglinje. Kanske är den en myllrande järnvägsstation där man köper en tidning och byter tåg. Kanske är det en ödslig ickeplats i utkanten av ett industriområde där bussen vänder för att fem minuter senare köra samma runda en gång till. 
 
Ändhållplats kan också används i överförd betydelse, för att beteckna slutpunkten för en tankegång, en ideologi, en politisk eller konstnärlig rörelse, en civilisation eller en människas liv. Vi kan till exempel tala om »nihilismens ändhållplats« eller i en nekrolog skriva att någon »efter en tids sjukdom nått livets ändhållplats«.  
 
Men ett slut kan också vara en början. Roger Penrose, Nobelpristagaren i fysik, menar att vår big bang bara är en i raden av flera. I universums slutskede, när det expanderat oändligt och tiden upphört, har vi en fysik utan massa. Det gör att skalan inte längre spelar någon roll. Universum kan inte veta om det är stort eller litet, vilket ger förutsättningar för en ny Big bang.
 
Människan, till hälften apa, till hälften kosmisk intelligens, närmar sig ändhållplatsen för sin egen självförståelse. Den senaste geologiska epoken bär namn efter henne själv, antropocen. Överallt där människor etablerat sig ser vi en utarmning av artrikedomen. Det mesta av den megafauna som en gång rörde sig på jorden utrotades av människor redan på stenåldern. Vad gör man när man upptäcker att man själv är ett skadedjur?
 
Utställningen »Ändhållplats« riktar blicken mot människan (dessa vandrande matsmältningssystem med ovanligt höga tankar om sig själva) och hennes relation till planeten, universum, livet och döden. 

År: 2021
Mått: 45 m2

Videokonstnären och pengarna

På ett personligt och pedagogiskt sätt reder den här animerade dokumentären ut hur man går till väga för att tjäna pengar som konstnär, i synnerhet som videokonstnär. Med hjälp av torra räkneexempel, ofta hämtade från min egen verksamhet, punkteras ett stort antal fördomar.

Videokonstnären & pengarna, filmstill från animation, pengar och pianoskulptur.
Foto: Björn Perborg

År: 2012
Teknik: Animation HD, svenskt eller engelskt tal
Längd: 14 min
Röster: Björn Perborg, Dave Morris
Ljudmix: Ljudligan

Suite Pathétique

Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg

Bakom en oansenlig port i närheten av Stigbergstorget i Göteborg ligger Allmänna Konsthall, döpt efter gatuadressen: Allmänna Vägen 7A. Här visas ”Suite pathétique”, en separatutställning av Björn Perborg.

Med självdistans, musikalitet, humor och känsla för det tragikomiska tar sig Björn Perborg an det brustna hjärtats anatomi. Vilket mediet än är – video, skulptur, animation, performance, foto, eller en blandning av alltihop – kan man lika gärna gråta som skratta.

En gravsten bär inskriptionen ”Här vilar en obetydlig och patetisk människa”. I en stop-motion-animation växter texten från en Stina Nordenstam-låt fram: ”Everyone else in the world would love me by now. But not you”.

En liten låda visar sig innehålla en video där konstnären själv gör en cover på Backstreet Boys’ 90-talshit ”Show me the meaning of being lonely”. Låten inleds med textraden ”So many words for the broken heart”.

I en annan video redovisar konstnären torrt, med hjälp av cirkeldiagram, hur den olyckliga kärleken yttrar sig rent kroppsligt.

Men det erbjuds också tröst. En virtuell terapeut ger råd i att hantera ett brustet hjärta och sätter den självupplevda katastrofen i ett större, rent av astronomiskt, perspektiv: Universum är nästan 14 miljarder år gammalt. Vilken betydelse har egentligen ett enskilt däggdjurs fyra till sex månader långa hjärtesorg i det sammanhanget?

Det är gott om populärkulturella och konsthistoriska referenser. Konstnärerna Oleg Kulik och Kjartan Slettemarks berömda hundperformances parafraseras i det homoerotiska videoverket ”Underhållning”. Vi får även en cover på Bas Jan Aders dokumentation av en gråtande man, ”I’m So Sad To Tell You”, här i en fullständigt tröstlös version.

Suite pathétique väjer inte för de stora, patetiska svallvågorna. Klichéer, västerländsk kultur med passerat bäst-före-datum, existentiellt allvar och logiska språng remixas till ett helande flyktförsök från samtidens kriser och konflikter.