Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på ännu en fascinerade blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.
»Ändhållplats« är titeln på Karl & Carls tänkvärda och tillgängliga utställning. En skruvad instruktionsvideo till säkerhetskontrollen på en flygplats sätter tonen redan vid ingången. Flyg, buss och tåg återkommer i flera verk. Men snart blir det tydligt att titeln även refererar till livets eller civilisationens slut.
I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till nya betydelser och överraskande kopplingar.
En fågel sprattlar hjälplöst i luften, uppenbart begränsad av linorna den är upphängd i. Från en predikstol reciterar en curator floskler ur internationella biennalers programförklaringar. I en video köar människor, insvepta i filtar, för att få fingrarna avklippta vid en tillfälligt uppsatt gränsstation.
I utställningen finns också interaktiva verk, bland annat ett dystopiskt 3-d-modulerat dataspel i arkadmaskinskrud.
Ändhållplats kan referera till sista stationen på en buss- eller tåglinje. Kanske är den en myllrande järnvägsstation där man köper en tidning och byter tåg. Kanske är det en ödslig ickeplats i utkanten av ett industriområde där bussen vänder för att fem minuter senare köra samma runda en gång till.
Ändhållplats kan också används i överförd betydelse, för att beteckna slutpunkten för en tankegång, en ideologi, en politisk eller konstnärlig rörelse, en civilisation eller en människas liv. Vi kan till exempel tala om »nihilismens ändhållplats« eller i en nekrolog skriva att någon »efter en tids sjukdom nått livets ändhållplats«.
Men ett slut kan också vara en början. Roger Penrose, Nobelpristagaren i fysik, menar att vår big bang bara är en i raden av flera. I universums slutskede, när det expanderat oändligt och tiden upphört, har vi en fysik utan massa. Det gör att skalan inte längre spelar någon roll. Universum kan inte veta om det är stort eller litet, vilket ger förutsättningar för en ny Big bang.
Människan, till hälften apa, till hälften kosmisk intelligens, närmar sig ändhållplatsen för sin egen självförståelse. Den senaste geologiska epoken bär namn efter henne själv, antropocen. Överallt där människor etablerat sig ser vi en utarmning av artrikedomen. Det mesta av den megafauna som en gång rörde sig på jorden utrotades av människor redan på stenåldern. Vad gör man när man upptäcker att man själv är ett skadedjur?
Utställningen »Ändhållplats« riktar blicken mot människan (dessa vandrande matsmältningssystem med ovanligt höga tankar om sig själva) och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.
År: 2021
Mått: 45 m2