Tag Archives: installation

Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden

Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på en galen blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.

»Ännu inget svar från tystnaden« är titeln på Karl & Carls förvånansvärt tillgängliga utställning. I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till överraskningar och nya betydelser och kopplingar ständigt uppstår.

– Det är viktigt att befinna sig nära gränsen för sin förståelse av tillvaron. Det är där vi försöker vara i alla våra arbeten, förklarar Karl & Carl. Utställningen är en hyllning till det meningslösa, till det löjliga, det tafatta, det patetiska och det obegripliga. Den är på samma gång en hyllning till de kosmiska avstånden. Mellan människor. (Innan detta avstånd uppmättes till 1,5 meter).

Ett sorgekabinett med likkista (eller är det ett rymdskepp?), bilder från krematorier och en video där Karlsson-på-taket-figurer köar för att få kasta sig ut från ett torn kombineras med en predikstol, varifrån en curator reciterar floskler ur internationella biennalers programförklaringar.

Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Predikstol med curator.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Beware Of The God, hundkoja.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Basketplanka med kristallkrona. Lampa.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Voyager II, kista och animationer.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Props, fågelmask.
Foto: Hendrik Zeitler
Utställningsvy från Galleri Box, Göteborg. Karl & Carl – Ännu inget svar från tystnaden 28/8–27/9, 2020. Handskriven lapp i monter.
Foto: Hendrik Zeitler

År: 2020
Mått:
50 m2

Recension i Omkonst av Olle Niklasson
Karl & Carl om utställningen i Box Pod (Podcast)

Karl & Carl – Ändhållplats

Konstnärsduon Karl & Carl (Karl Hedin och Björn Carl Perborg) bjuder på ännu en fascinerade blandning av animation, skulptur, video och fotografi. Bisarra och förunderliga situationer uppstår när strålkastarljuset riktas mot människan och hennes relation till planeten, universum, livet och döden.

»Ändhållplats« är titeln på Karl & Carls tänkvärda och tillgängliga utställning. En skruvad instruktionsvideo till säkerhetskontrollen på en flygplats sätter tonen redan vid ingången. Flyg, buss och tåg återkommer i flera verk. Men snart blir det tydligt att titeln även refererar till livets eller civilisationens slut.

I en halsbrytande resa från science fiction till olycklig kärlek, färdas konstnärerna genom poesins våtmarker i en dialog, där missuppfattningar leder till nya betydelser och överraskande kopplingar.

En fågel sprattlar hjälplöst i luften, uppenbart begränsad av linorna den är upphängd i. Från en predikstol reciterar en curator floskler ur internationella biennalers programförklaringar. I en video köar människor, insvepta i filtar, för att få fingrarna avklippta vid en tillfälligt uppsatt gränsstation.

I utställningen finns också interaktiva verk, bland annat ett dystopiskt 3-d-modulerat dataspel i arkadmaskinskrud.

Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. ”Props”, fågelmask.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. Curator i predikstol, videoinstallation.
Foto: Björn Perborg
Installationsvy från utställningen ”Ändhållplats” med Karl & Carl på Galleri Gerlesborg. Gravsten med inskription ”Här vilar en obetydlig och patetisk människa”.
Foto: Björn Perborg

Ändhållplats kan referera till sista stationen på en buss- eller tåglinje. Kanske är den en myllrande järnvägsstation där man köper en tidning och byter tåg. Kanske är det en ödslig ickeplats i utkanten av ett industriområde där bussen vänder för att fem minuter senare köra samma runda en gång till. 
 
Ändhållplats kan också används i överförd betydelse, för att beteckna slutpunkten för en tankegång, en ideologi, en politisk eller konstnärlig rörelse, en civilisation eller en människas liv. Vi kan till exempel tala om »nihilismens ändhållplats« eller i en nekrolog skriva att någon »efter en tids sjukdom nått livets ändhållplats«.  
 
Men ett slut kan också vara en början. Roger Penrose, Nobelpristagaren i fysik, menar att vår big bang bara är en i raden av flera. I universums slutskede, när det expanderat oändligt och tiden upphört, har vi en fysik utan massa. Det gör att skalan inte längre spelar någon roll. Universum kan inte veta om det är stort eller litet, vilket ger förutsättningar för en ny Big bang.
 
Människan, till hälften apa, till hälften kosmisk intelligens, närmar sig ändhållplatsen för sin egen självförståelse. Den senaste geologiska epoken bär namn efter henne själv, antropocen. Överallt där människor etablerat sig ser vi en utarmning av artrikedomen. Det mesta av den megafauna som en gång rörde sig på jorden utrotades av människor redan på stenåldern. Vad gör man när man upptäcker att man själv är ett skadedjur?
 
Utställningen »Ändhållplats« riktar blicken mot människan (dessa vandrande matsmältningssystem med ovanligt höga tankar om sig själva) och hennes relation till planeten, universum, livet och döden. 

År: 2021
Mått: 45 m2

Geschichten aus dem Koffer

»Historier ur resväskan«
Installation med fem överdimensionerade resväskor och en tvåkanalig videoinstallation i rummet. Inuti varje resväska finns en miniatyrkonsthall. Miniatyrkonsthallarna visar utställningar som reflekterar över platser, resande, nostalgi och ursprung.

Resväska 1 visar en installation med en animation, »Den varmaste vintern på 250 år«. Resväska 2 visar en annan animation, »Europas högsta berg«. Resväska 3 visar en annan animation, »Staden jag bor i«. Resväska 4 visar ytterligare en animation, »Alla döda jag sett«. Resväska 5 visar en fotografiutställning med titeln »Airport chapels«. Det är en serie arkitekturdokumentationer över de böne- eller meditationsrum som går att finna på de flesta internationella flygplatser. Inuti resväska 5 visas även »Amerikaresan«, ett diabildsspel med ljudspår.

Slutligen ingår en tvåkanalig videoinstallation. Det är »Immigrant Song«, i vilken Berlinbaserade trumslagaren Hannes Lingens spelar en variation över trumkompet från Led Zeppelins »Immigrant Song« med fyrverkeripjäser som trumstockar på en skärm. På den andra skärmen smäller fyrverkerier av mot en natthimmel synkroniserat med trumslagen från den första videon.

Geschichten aus dem Koffer, videoinstallation med resväskor på Künstlerhaus Bethanien, Berlin.
Foto: David Brandt
Geschichten aus dem Koffer, videoinstallation med resväskor på Künstlerhaus Bethanien, Berlin, interiör från en av väskorna, miniatyrutställning.
Foto: David Brandt
Geschichten aus dem Koffer, videoinstallation med resväskor på Künstlerhaus Bethanien, Berlin, resväska på podium.
Foto: David Brandt

År: 2009
Material: Plywood, beslag, tyg, färg, lcd-skärmar, mediaspelare, foto, led-ljus, video, animation
Mått: 150 m2

Samlarna

Samlarna är en berättelse om bröderna Collyer som i början av 1900-talet isolerade sig i en lägenhet mitt i en av världens storstadsmetropoler. I ett antal arkivskåp samlas tidningsartiklar, fotografier, texter och rekonstruktioner i form av animationer. Tillsammans ger de en bild av ensamhet, samlarmani och en envis kamp för att få slippa passa in.

Bröderna Collyer samlade på nästan vad som helst. När de dog var man tvungen att göra hål i taket för att ta sig in. Alla fönster, dörrar och andra utrymmen var blockerade av tidningsbuntar och böcker som ingick i ett intrikat system av fällor. Konservburkar hade länkats med ståltråd till högar av skräp som skulle falla ner över eventuella inbrottstjuvar. Femton pianon, tre provdockor, chassit från en T-Ford, ett dinosaurieägg, en tidig röntgenapparat, käkbenet från en häst, fem violiner, julgranar, två orglar, femtontusen böcker bara i ämnet medicin, pinupbilder, barnvagnar och mer än sex ton tidningar var en del av det som återfanns i brödernas hem.

Samlarna, installation med arkivskåp på Galleri Box.
Foto: Hendrik Zeitler
Samlarna, installation med arkivskåp på Galleri Box.
Foto: Hendrik Zeitler
Samlarna, installation med arkivskåp på Galleri Box. Detalj, arkivfoto och apelsiner.
Foto: Hendrik Zeitler
Samlarna, installation med arkivskåp på Galleri Box. Smalt piano, skulptur.
Foto: Hendrik Zeitler

År: 2007
Material: Plywood, plexiglas, pianon, apelsiner, spegel, armaturer, dvd
Mått: 40 m2

Suite Pathétique

Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg
Suite Pathetique – installation by Björn Perborg.
Foto: Björn Perborg

Bakom en oansenlig port i närheten av Stigbergstorget i Göteborg ligger Allmänna Konsthall, döpt efter gatuadressen: Allmänna Vägen 7A. Här visas ”Suite pathétique”, en separatutställning av Björn Perborg.

Med självdistans, musikalitet, humor och känsla för det tragikomiska tar sig Björn Perborg an det brustna hjärtats anatomi. Vilket mediet än är – video, skulptur, animation, performance, foto, eller en blandning av alltihop – kan man lika gärna gråta som skratta.

En gravsten bär inskriptionen ”Här vilar en obetydlig och patetisk människa”. I en stop-motion-animation växter texten från en Stina Nordenstam-låt fram: ”Everyone else in the world would love me by now. But not you”.

En liten låda visar sig innehålla en video där konstnären själv gör en cover på Backstreet Boys’ 90-talshit ”Show me the meaning of being lonely”. Låten inleds med textraden ”So many words for the broken heart”.

I en annan video redovisar konstnären torrt, med hjälp av cirkeldiagram, hur den olyckliga kärleken yttrar sig rent kroppsligt.

Men det erbjuds också tröst. En virtuell terapeut ger råd i att hantera ett brustet hjärta och sätter den självupplevda katastrofen i ett större, rent av astronomiskt, perspektiv: Universum är nästan 14 miljarder år gammalt. Vilken betydelse har egentligen ett enskilt däggdjurs fyra till sex månader långa hjärtesorg i det sammanhanget?

Det är gott om populärkulturella och konsthistoriska referenser. Konstnärerna Oleg Kulik och Kjartan Slettemarks berömda hundperformances parafraseras i det homoerotiska videoverket ”Underhållning”. Vi får även en cover på Bas Jan Aders dokumentation av en gråtande man, ”I’m So Sad To Tell You”, här i en fullständigt tröstlös version.

Suite pathétique väjer inte för de stora, patetiska svallvågorna. Klichéer, västerländsk kultur med passerat bäst-före-datum, existentiellt allvar och logiska språng remixas till ett helande flyktförsök från samtidens kriser och konflikter.