Världens största bastrumspedal är nästan fem meter hög. Det är en interaktiv skulptur med rörliga delar. När skulpturen beträds och sätts i rörelse ger den ifrån sig ett oväntat och rogivande klockaktigt ljud. Placerad på en äng framför två skolbyggnader bjuder den in till interaktion och aktiverar området mellan grundskolan och förskolan.
År: 2014 Material: Rostfritt stål, mekanik, pulverlack Mått: 6 x 3 x 5 m Offentlig utsmyckning i Gråbo, beställd av Lerums kommun
»Historier ur resväskan« Installation med fem överdimensionerade resväskor och en tvåkanalig videoinstallation i rummet. Inuti varje resväska finns en miniatyrkonsthall. Miniatyrkonsthallarna visar utställningar som reflekterar över platser, resande, nostalgi och ursprung.
Resväska 1 visar en installation med en animation, »Den varmaste vintern på 250 år«. Resväska 2 visar en annan animation, »Europas högsta berg«. Resväska 3 visar en annan animation, »Staden jag bor i«. Resväska 4 visar ytterligare en animation, »Alla döda jag sett«. Resväska 5 visar en fotografiutställning med titeln »Airport chapels«. Det är en serie arkitekturdokumentationer över de böne- eller meditationsrum som går att finna på de flesta internationella flygplatser. Inuti resväska 5 visas även »Amerikaresan«, ett diabildsspel med ljudspår.
Slutligen ingår en tvåkanalig videoinstallation. Det är »Immigrant Song«, i vilken Berlinbaserade trumslagaren Hannes Lingens spelar en variation över trumkompet från Led Zeppelins »Immigrant Song« med fyrverkeripjäser som trumstockar på en skärm. På den andra skärmen smäller fyrverkerier av mot en natthimmel synkroniserat med trumslagen från den första videon.
Samlarna är en berättelse om bröderna Collyer som i början av 1900-talet isolerade sig i en lägenhet mitt i en av världens storstadsmetropoler. I ett antal arkivskåp samlas tidningsartiklar, fotografier, texter och rekonstruktioner i form av animationer. Tillsammans ger de en bild av ensamhet, samlarmani och en envis kamp för att få slippa passa in.
Bröderna Collyer samlade på nästan vad som helst. När de dog var man tvungen att göra hål i taket för att ta sig in. Alla fönster, dörrar och andra utrymmen var blockerade av tidningsbuntar och böcker som ingick i ett intrikat system av fällor. Konservburkar hade länkats med ståltråd till högar av skräp som skulle falla ner över eventuella inbrottstjuvar. Femton pianon, tre provdockor, chassit från en T-Ford, ett dinosaurieägg, en tidig röntgenapparat, käkbenet från en häst, fem violiner, julgranar, två orglar, femtontusen böcker bara i ämnet medicin, pinupbilder, barnvagnar och mer än sex ton tidningar var en del av det som återfanns i brödernas hem.
Bakom en oansenlig port i närheten av Stigbergstorget i Göteborg ligger Allmänna Konsthall, döpt efter gatuadressen: Allmänna Vägen 7A. Här visas ”Suite pathétique”, en separatutställning av Björn Perborg.
Med självdistans, musikalitet, humor och känsla för det tragikomiska tar sig Björn Perborg an det brustna hjärtats anatomi. Vilket mediet än är – video, skulptur, animation, performance, foto, eller en blandning av alltihop – kan man lika gärna gråta som skratta.
En gravsten bär inskriptionen ”Här vilar en obetydlig och patetisk människa”. I en stop-motion-animation växter texten från en Stina Nordenstam-låt fram: ”Everyone else in the world would love me by now. But not you”.
En liten låda visar sig innehålla en video där konstnären själv gör en cover på Backstreet Boys’ 90-talshit ”Show me the meaning of being lonely”. Låten inleds med textraden ”So many words for the broken heart”.
I en annan video redovisar konstnären torrt, med hjälp av cirkeldiagram, hur den olyckliga kärleken yttrar sig rent kroppsligt.
Men det erbjuds också tröst. En virtuell terapeut ger råd i att hantera ett brustet hjärta och sätter den självupplevda katastrofen i ett större, rent av astronomiskt, perspektiv: Universum är nästan 14 miljarder år gammalt. Vilken betydelse har egentligen ett enskilt däggdjurs fyra till sex månader långa hjärtesorg i det sammanhanget?
Det är gott om populärkulturella och konsthistoriska referenser. Konstnärerna Oleg Kulik och Kjartan Slettemarks berömda hundperformances parafraseras i det homoerotiska videoverket ”Underhållning”. Vi får även en cover på Bas Jan Aders dokumentation av en gråtande man, ”I’m So Sad To Tell You”, här i en fullständigt tröstlös version.
Suite pathétique väjer inte för de stora, patetiska svallvågorna. Klichéer, västerländsk kultur med passerat bäst-före-datum, existentiellt allvar och logiska språng remixas till ett helande flyktförsök från samtidens kriser och konflikter.
Åtta tavlor i musealt utformat rum, de flesta föreställande brännskadade änglar. Till det: helikopterljud, knappt hörbart. På nätterna lades tjära ut för att få den rätta doften.
År: 2003 Material: Fotocollage på preparerade dukar, trä, färg och ljud Mått: 160 m2
Making the Immortal, Anna Viola Hallberg och Björn Perborgs andra gemensamma arbete, är i grunden ett porträtt av en porträttmålare som fallit i glömska. Projektet handlar om människans fåfänga strävan att göra sig själv odödlig, att bli ihågkommen.
Utifrån den idag bortglömde målaren Bror Kronstrands (1875-1950) arkiverade fotografier, filmsekvenser, brev och dokument ifrågasätts kanoniseringens, historie- och mytbildningens mekanismer. I fokus står paradoxen i att Kronstrand snabbt glöms bort, trots alla ansträngningar att själv bli erkänd och bevarad.
Making the Immortal tangerar även frågeställningar kring upphovsrätt, gränsen mellan det privata och det offentliga samt dagens kulturpolitiks tendenser att vilja definiera konstnären som entreprenör.
Interaktiv videoinstallation utformad som ett ordinärt kök. När luckor och lådor öppnas är det dock inte bestick, tallrikar och andra köksföremål som möter betraktaren, utan ett urval av Cuisine Bizarres produktion av matlagningsvideo. I videoklippen samsas detaljrikedom med en egensinnig uppfinningslusta när det gäller recepten.
År: 2014 Material: Köksinredning, monitorer, magnetströmbrytare mm. Mått: 160 x 60 x 210 cm Med stöd av Konstnärsnämnden
Utställning i Hamnmagasinet på Slussen, Orust, i samband med Konstvandringen 2019 som med skulptur, video och animation försöker ringa in det patetiska, det brustna hjärtats anatomi. Arbetskritik, metakonst och konstnärens ekonomiska villkor är andra återkommande teman. Bland verken återfinns bland annat animationen Videokonstnären & Pengarna, Procrastination, videoskulpturen Nesting Box, Underhållning, krucifixet och ett föredrag om den offentliga utsmyckningen Bastrumspedal.
Retrospektiv utställning på Konstnärshuset i vilken man kan följa konstnären från de tidiga performancebaserade monitorverken Underhållning och Torktumlaren via de religiösa symbolerna i Flygfän, Krucifix och Airport Chapels till de senare årens animerade, mycket personliga, observationsrapporter.
I Geschichten aus dem Koffer agerar en David Attenborough-lik voice-over ciceron i fem sådana berättelser inbyggda i en rejält uppförstorad skulptural scenografi. Även intresset för metakonst och konstnärens ekonomiska villkor finns representerat i form av Videokonstnären & pengarna.
Slutligen visas också ett par helt nya verk, däribland Cuisine Bizarre-köket, en interaktiv videoinstallation i samarbete med Frans Einarsson som möjliggjorts med stöd av Konstnärsnämnden. De flesta verken hade aldrig tidigare visats i Sverige.
Utställning i Islandspaviljongen och utomhus på Alma Löv Museum of unexp. art. Bland verken återfinns animationen Alla döda jag sett, videoskulpturen Nesting Box, ljudverket Meditation Tape, krucifixet och ljudskulpturen Bokslut.
Komposition med resväskor, där varje resväska innehåller en liten konsthall i miniatyr, komplett med belysning, parkettgolv och vitmålade väggar. Miniatyrkonsthallarna visar varsin skalenlig utställning. Bland dessa återfinns en fotografiutställning, en serie arkitekturdokumentationer över de kapell, böne- eller meditationsrums som påträffas på de flesta internationella flygplatser, samt en animationsbaserad videoinstallation, där videoprojektionen simuleras genom en i väggen inbyggd lcd-skärm av den typ man kan införskaffa för att titta på dvd i baksätet på bilen. Utställningarna i resväskorna reflekterar över begrepp som ursprung, nostalgi, resande och migration. Verket är lätt att montera. Det är bara att öppna resväskorna och plugga in kontakten.
Skulptur med ljud från utställningen »Döden – en utställning om livet«, en utomhusutställning i Liljevalchs regi på Djurgården i Stockholm, sommaren 2016.
År: 2016 Material: Plywood, trä, galon, tyg, högtalare, mediaspelare och elektronik Mått: 122 x 302 x 45 cm Röster: Emma Jansson, Alexandra Shabo Ägs av Alma Löv Museum, Östra Ämtervik